Tragiskt men så jäkla magiskt!

Man skriver som bäst i sina sämsta tider. De bästa rader som skrivits kom ur någons olyckliga syn på livet. De där hjärtskärande orden, meningarna, texterna, som ger en ont i magen är ju så fantastiskt vackra.

Jag är lycklig!

Därav de tunna ord man finner här. Önskar att man tog sig mer tid till att printa ner sina tankar, inte för andras skull utan för sin egen. Tycker det är fantastiskt.

Res med suntrip varje dag

Är det nått lurt på gång tro...hm, jag har en känsla i magen & där jag inte kan sätta mitt långsmala finger på!

Annars. Jo, jag har en längtan i min kropp som klappar i samma takt som till sand mellan tårna, vågor som får en att slumra till i hängmattan, samtidigt som solen kämpar på och gör sitt allra yttersta för att tillfredsställa mina behov.

Jag vill ha semester på heltid.

Hemlängtan när den är som bäst!

Åh den där hemlängtan kommer jag nog aldrig bli kvitt med. Undra när man kommer sluta att säga häm till hämma & inte häm som hemma hos mig/oss?

Nå väl, nu är det hemlängtan på ett sätt som går att handskas med.

Det kan jag leva med. Jag trivs. Jag är glad. Jag skrattar. Jag jobbar. Jag är kär.

Men idag saknar jag ändå allt & alla där hämma!

Puss S.

Gårdagens framtid, det förflutnas bakficka.

Ivrig & naiv som jag är att upptäcka allt vad framtiden innebär, snubblar jag ibland ner i diket där det förflutna ligger och blottar sitt nakna skinn. Fastän jag inte vill titta, så sneglar jag på den gråa hud.

Det förflutna är något jag får en dålig smak av. Själva ordet: Det förflutna. Ju mer jag smakar på ordet blir jag allt mer illamående.

Men det finns där, alla bär vi med oss detta ord av avsmak. Och hur mycket vi än försöker så går det inte att sudda ut. 

Det förflutna rimmar lika fint som döden. Dessa ord existerar, men det är två ord man helst undviker att utveckla.

Något som man aldrig får beblanda med detta avskyvärda ord är minnen. Där har vi ett ord som klingar lycka & glädje! Minnen är något man mer än gärna bär med sig på resan, skrattar och berättar om. Som man dessutom berättar ett flertal gånger om, just för att det är minnen som man aldrig någonsin vill ska glömmas av.

Men precis som det är med döden, hänger det ihop med livet. Det går inte att undvika, man måste lära sig att leva med det. För att man ska kunna njuta av den outforskade vackra framtid, måste man acceptera det förflutna. 

Jag finns här, och jag har framtiden i min hand.

Little bit.

Jag vill se denna vackra röst sjunga live ännu en gång, snarast.

Love out of lust,
Dance while you can.

Varför vill en del levande varelser få någon annan att må dåligt, när den mår så jäkla bra?
Varför & hur kan de ha mage att tycka det är okej att trycka ner någon i skiten bara för att de själva tycker sig vara i dyngan?
Varför kan inte alla bara vara glada & bjuda på ett leende till en främling?
Varför bryr jag mig?

Nått jag verkligen gläds åt är att jag flyttar om två dagar!
-S.